Greve Ugolino

 

Utredande text om tidsepokerna renässansen och upplysningen

·         Människornas framgång eller ”lapsus” delas upp i olika epoker som har sina historiska rötter. Renässansen och upplysningen är en av dessa epoker som spelade en ganska viktig roll inom den mänskliga utvecklingen, medan medeltiden kan kännetecknas mycket mer som en ”lapsus”, utifrån ett kulturellt perspektiv. Om man prövar att följa människornas utveckling, det aktuella tankesättet som den dåvarande människan följde, från den specifika epoken, litteraturen är ett stort hjälpmedel. Texten ska därför handla om hur dåtidens människors tänkande reflekteras tillbaka av litteraturen och på vilket sätt kan litteraturen påverka människornas opinionsbildning.

·         Renässansen startade i Italien under 1400-talet, och därifrån har spritt den till Europas andra länder också, med en liten försening kanske, i senare 1400-talet, eller i förtidigt 1500-talet. Orsaken till renässansens uppkomst var att Italiens större städer gick igenom en ganska drastisk ekonomisk utveckling genom att handla med Afrika och Asien. Städernas inkomst för detta har stigit, befolkningen blev rikare, som automatisk ledde till bägge en ekonomisk och politisk makt förbi Italiens befolkning. På grund av att dessa kan man säga följande; först renässansen var en borgerlig strömning. Människornas syn blev rik av information och bred om omvärlden med hjälp av att handla med andra kontinenter. Genom dessa fenomen, att människornas världssystem förändrade, ledde till att människor inte längre uppfattade omvärlden statisk, eftersom de insåg förändringen i världen som gjort att den dåvarande människans uppmärksamhet vandrade till mer konkreta saker, som är lik med en materialvärldsåskådning, t.ex. att hur kan individen öka sin inkomst etc. Renässansens andra steg var att epoken inte var längre en borgerlig ”trend”, på grund av att den nya kulturen (renässansen) blev adapterad, eller accepterad av den feodala aristokrater(förnäma personer). Renässansens essens var inställd mot medeltidens idéer, det vill säga att de hade en fast tro att medeltiden skadade den höga kulturella nivån, som påbörjat under antiken. Så målen med renässansen var återfödelsen av antiken, men in i renässansens tänkanden levde vidare några av medeltids idéer, t.ex. kristendomen. För den skull människors idé har varit att göra kristendomen bättre, med hjälp av humanismen. Ordet humanismen är från latinska humanus, som växte sig till renässansens människas huvudsakliga ideologi. Orsaken till humanismen var forntidens princip; ”måttet till alla saker är människan.” Man kan koppla till humanismen att aspekten om kristendomens roll förändrade, och tiden började till att studera människan. Kortfattat; människan blev i centrumet. Humanismen innebära studier av antikens kultur; renässansens människa hade en fast tro att antikens klassiska och humanistisk skönlitteratur var rik av mänskliga värdet. Senare, bildningens stor del blev humanismen, som hade målet att kunna utbilda flera vetenskapsmän, med mycket lexikalisk kunskap. Humanismen kan vara den grundläggande orsaken till reformationen, som formade, när renässansens mentalitet spred sig till Nordeuropa. Martin Luther var den som huvudsakligt representerade reformationen, ideologin till honom ser ut så; själva tron är det som är viktigt i en religion, och inte vad kyrkan och påven säger. Detta ledde till att den katolska kyrkan förlorade sin makt och att protestantismen blev populärt. Religionens förnyelse kan kopplas till renässansens filosofi, som har kopierat antikens stora filosofers idéer. Platons teorier spelade en ganska stor roll inom religionens återfödelse t.ex. Platons tankar blev blandad med kristendomen av renässansens människa genom att Platon tänkte att själen är oförstörbar. Naturvetenskaper fick plats genom att människor började igen att syssla med omvärlden, så födda så stora vetenskapsmän som Galileo Galilei eller Johannes Kepler. Människornas utveckling under upplysningen fortsätter; epoken blomstrar särskilt under 1700-talet i Europa, men de drastiska förändringarna förekom huvudsakligt i Västeuropa. Representant av dessa var Tyskland, Frankrike och England, där befolkningen stärkte sig på ett ekonomiskt sätt, som ledde till att människor efter en tid ville ha mer i livet eller i samhället som ledde till att ta över den politiska makten ville folket. Det menade nedbrytningen av det gamla, feodala systemet, för detta, upplysningen förbereder människor till den moderna världen, på ett politisk, mentalitets och samhällets perspektiv. Målet med upplysningen var själva ”ljuset” som symboliserar kunskapen, eftersom den grundläggande ideologin var att i grund människan är en intelligent varelse, med antydan till att tänka. Det ledde till att rationaliteten var i centrumet då. Som en optimistisk epok kan upplysningen beskrivas, eftersom historien definierats som en linje (människornas utveckling) som går uppåt, och bland annat idén om människan, som innebar att upplysningens individ föreställde människan som ett bra fenomen, med en god moral. Människor antog under upplysningen att för att folket kunde uppnå sin glädje, som en ”allas glädje”. Den rätta vägen till det, var kunskapen på en hög nivå. Kraven har ökat därför till olika vetenskapsområdet och bland annat till pedagogiken, som försäkrar en bättre utbildningsnivå. Upplysningens människa förnekade de epokernas idéer som var framförvarande eller äldre, t.ex. medeltiden, eftersom upplysningens människa ville vara allsmäktiga på alla andra historiska epoker i en ”hallucinerad” hierarki. På grund av att dessa, människor blir antifeodala och spefulla till kristendomen, eller gärna deformerar tron till en mer människovänligare, som är deism (Gud har skapat världen, men efteråt världen fungerar vidare, utan Gud), panteism (Guden är ”upplöst” i naturen), och teism (individens samvete identifieras med Gud.) Men, det som gör upplysningen mer speciella, är att under denna epok utvecklades några idéer som spelar en ganska stor roll i vår moderna värld också, t.ex. de grundläggande borgerliga och mänskliga rättigheter som kopplas till demokratins grunder.   

·         Miguel de Cervantes: Don Quijote; Boken handlar om en fattig adelsman (huvudkaraktären) som bor på den spanska landsbygden med några djur och massor av riddarromaner. Genom läsning blir han förvirrad, tänker att han är en riddare, börjar att kalla sig själv Don Quijote och rider ut i världen för att leta upp fångna prinsessor att befria, jättar att besegra och orättvisor att ställa till rätta. På så sätt en känslig och humoristisk målning ritade upp författaren av den eviga brytningen mellan ideal och verklighet. Huvudkaraktären, Don Quijote karakteriseras som en evig romantiska, som är helt galet kär på sina egna fantasier. Boken är uppbyggd på de klassiska riddarromans idéer; en hjälte som är mot elakheten och kämpar för de goda. Men Cervantes fyllde denna vanliga och tråkiga riddarromans stil med liv, med hjälp av att huvudkaraktären blev en galen individ som genomförde en serie av humoristiska äventyr. Meningen med dessa är att samtidig då Don Quijote kommenterar händelser på sitt eget sätt, utifrån sitt eget perspektiv, Sancho Panza, som är Don Quijotes kamrat, och som är fast i verkligheten, understryker vad felet är med Don Quijotes tro, men hjälten lämnar inte saken, och argumenterar varför han har rätt. Det är en sak att Don Quijote har barnsliga argument, men meningen är att han har en fast tro om något, och han kan argumentera för det. Men om man tänker på det, kristendomen fungerar sådan också. Det finns ibland inget argument för man varför tror på något. Det finns följande argument för att hur boken kan kopplas till sin epok; humanismen (Don Quijote själv är i centrumet, då hur han upplever sin omvärld, och hur han tolkar informationen), kritik mot den katolska kyrkans dogmatism (barnsliga argument till att varför han tror på det som han tror på), ifrågasatta samhällets moral (renässansens människa efter att bryt av med medeltidens idéer, började att drift över saker från ett mer humanistisk perspektiv; är det bra? är det fel? etc.)  Don Quijote visar människor att på ett annat sätt kan ”verkligheten” tolkas också.

Jane Austen: Stolthet och fördom; Boken kortfattat handlar om två människors (från olika samhällsklasser) komplicerad kärlek. Elisabeth Bennet är dotter till en fattig adelsman, medan Mr. Darcy är en ganska rik man som har hög status/rang i samhället. Boken fokuserar på att hur romanens karaktärer tänker om olika typer av de mänskliga relationerna. T.ex. om man är en fattig kvinna, att bli gift så fort som möjlig, är den bästa som hon kan göra, med en man som är lite rikare än henne. Denna kallar man för en praktisk ”kärlek”, när man gifter sig på grund av samhällsposition eller på grund av pengar. Men Jane Austen har skapat ett omslag, två olika människor från samhällets olika klasser blev kär i varandra plötslig, har blitt kär i varandra, med en riktig kärlek, helt oberoende av situationen eller traditioner. Följande argument finns för att hur romanen kopplas till upplysningen; humanismen spelar en större roll (romanen lyser upp de olika perspektiven därom man kan se på en relation), det mänskliga tänkandet är i centrum (”-Ingen av dem har mycket att komma med, svarade han, de är enfaldiga och okunniga som alla flickor, men Lizzy är verkligen en smula intelligentare än sina systrar”) att själva rationalismen är den ideal inom romanen också, som epoken har haft, hur romanens karaktärer tänker på de mänskliga relationer, bevisar att känslorna inte är så viktiga, medan att tänka på ett logiskt sätt står framför allt, såsom kännetecknas upplysningen.

·         Kopplingar mellan epoken och deras texter är följande; hos båda två befinner sig humanismens grundläggande tankar; människan är i centrumet, människans tänkande är det viktigaste och sist men inte minst, nästan till gudarnas nivå lyftes människorna upp. I båda epokerna inte bara till egna egenskaper och krafter lägger uppmärksamhet den dåvarande människan, likväl börjar att bevaka naturen också. Man bryter med den katolska kyrkan under de epoken, och formerar kristendomen till en mer människovänligare religion, t.ex. själva troen är det som är viktig och inte vad kyrkan och prästen säger (renässansen), Gud har skapat världen, men världen fungerar utan Gud i fortsättningen/naturen innebär den ”upplöste” Guden/individens samvete identifieras med Guden (upplysningen.) Båda epoker har en fast tro i att kunskaperna kan kopplas till folkens glädja eller lycka.

Tematiken och motiv som vi använder idag är att de flesta kristna troende människor är protestanter som kopplar till renässansens reformation. En annan viktig sak kan vara att de flesta människor är studerad individer idag (upplysningen.) En tredje viktig sak är att vi tänker på skönlitteraturen idag som nyckeln till allmänbildning. En fjärde viktig sak kan vara att de grundläggande mänskliga rättigheter, som grundades under upplysningen, används idag också inom vår demokratiska värld. Epokernas påverkan i hur vi ser på världen och litteraturen idag är huvudsakligen att i alla typer av situation i centrumet står individen. I de flesta konflikter som uppstod befann sig ett eget intresse från parterna, som ledde till att dessa parter tog dem själva i centrumet med dem sitt eget intresse, och därför kan det vara att de uppfattade sitt eget intresse var viktigare än andras intressen, som slutligen ledde till en konfliktsituation. De flesta människor idag är egoistiska. Så har den bakomliggande orsaken i historien som kallas för renässansens och upplysningens idéer. Människan går utifrån sig själv idag när man prövar att observera en sak och därför blir det så att stor del av människorna bildar sin egen opinion utifrån ett subjektivt perspektiv, och samtidig kastar bort (de flesta) den objektiv perspektiven. Kortfattat epokerna påverkat oss mest i hur vi ser på världen idag. Hur vi ser på litteraturen idag, är följande; litteraturen kan ge ett bredare perspektiv till oss, litteraturen kan ge oss kunskap, litteraturen kan ge oss ett bättre kommunikationsmedel, och litteraturen kan ge oss ett bättre ordförråd också. Genom läsning ”tränar” vår hjärna också, så leder till att individen efteråt kan koncentrera sig bättre, och tänka från flera perspektiv. Människans uppfattning i den moderna världen är fortfarande densamma som under renässansen eller upplysningen har varit.

·         Människan har gått genom en stadig utveckling under både upplysningen och renässansen, där människor började att ta människan i centrumet, reformera kristendomen, bevara naturen och läsa böcker. Kunskaper spelar en stor roll bland det dåvarande och det postmoderna samhället också. Litteraturen reflekterar alltid den aktuella epokens människas aktuella tänkande, genom att de stora intellektuella skriver ner sina tankar, känslor och opinioner om omvärlden, som påverkar befolkningens andra delar inom sin tänkande. T.ex. uppbyggnad till de moderna dramas är mycket annorlunda än det var under renässansen, eftersom i de flesta moderna dramas har gått genom en typ av ”liberalisering”, det finns inte huvudkaraktärer, alla skådespelare har en lika viktig roll under spelet, som reflekterar ganska tydlig vårt postmoderna samhälle också.