Den unge Werthers lidanden

 

 

 

 ”Med berättelsen om Werther vill Goethe ge sin bild av vad ungdom är – längtan efter att ge sig hän, att helt gå upp i sina känslor, att våga sitt liv för stora idéer och drömmar.”

Romanen är uppbyggd kring de brev som Werther skrev till vännen Wilhelm. Han skriver om sina känslor, om naturens vackerhet, om sina observationer som han har tagit av folket omkring sig, och sist men inte minst, om sin oändliga kärlek (som Lotte har vaknat upp i Werthers hjärta.) Förälskelsen i sin storhet, ger till hans liv en ny intensitet.

Handlingen börjar med Werthers liv på landet, han skriver bara svärmiska brev till sin vän, där han betonar att han ”faller på knä” förrän naturens storhet och ursprunglighet. Han är då på jakt efter det enkla livet, t.ex. han vill inte längre läsa böcker, på grund av att de alla bokstäver som gir kunskaper om naturvetenskap, bara ödelägger den enkelhet som livet gir i sin naturlighet. Efter ett par dagar, Werther uppdagar något annat som är större och finare i sin storhet än naturen. Detta är kärleken för Lotte, som är egentligen trolovad med Albert. Werther börjar att förälska han sig i henne från den första blicken, men på grund av att Lotte är förlovad, Werther blir bara en vän, som är ganska ofta hos Lotte.

”Måste det då alltid vara så, att det som skapar en människans lycka också måste bli källan till all hennes olycka?”

 Men hur skall man tolka hans kärlek? Förälskar han sig i en romantisk drömbild, eller har han hittat kvinnan i sitt liv?  Det var kärlek för första blick, som betyder att han har börjat förälska någon som han egentlig inte känner. Frågan är att är upplevelsen av kärlek förändrats t.ex. efter hundra år eller är det precis detsamma som i romantiken har haft. En sådan enkelt känsla upplevs självklart precis på den samma sättet. Människor förälskas alltid i andras utseende först, och bara därefter börjar de utforska den andras inre. Lottes utseende varit så bra till Werther att han börjat att känna någonting. Den andra som kännetecknar kärleken är att man idealiserar den andra. Werther såg Lotte, men idealiseringen hindrade honom inom att han kunna se på Lotte i hennes helhet. För att kunna man veta att han har hittat kvinnan i sitt liv, längden av ett hela liv behövs. Av breven framgår att Werthers känslor inför naturen förändras, på grund av att den obesvarad kärlek som skapar oro inom honom. Lotte ger inte plats i hennes hjärta till Werther, som leder till att han känner inte sin plats någonstans i världen heller. Därför han observerar naturen från en annorlunda perspektiv. Men kärleken som Werther känner, blir så stark att situationen blir hopplös för honom (han hellre vill dö än att ge upp den), därför skriver han avskedsbrev till vännen Wilhelm, till Lotte och till Albert. Därefter skjuter han sig för pannan.